torsdag 9 oktober 2008
8.10.2008 Tack för kommentarer!
Daniel.
Även om vi är lantisar så finns det faktiskt folk även från storstaden som aldrig varit på en flygplats.
Lustig kommentar från dig, om flygindustrins antal.
Alla flyger inte, vet du! Alla kommer inte iväg på sina drömresemål av olika anledningar.
Men Vill man misstolka så gör man ju det!!!
Även om vi är lantisar så finns det faktiskt folk även från storstaden som aldrig varit på en flygplats.
Lustig kommentar från dig, om flygindustrins antal.
Alla flyger inte, vet du! Alla kommer inte iväg på sina drömresemål av olika anledningar.
Men Vill man misstolka så gör man ju det!!!
fredag 3 oktober 2008
Flygresan över atlanten
Jo nog blev det ett väntande både här och där.
Men vi kom iväg med flyget från Los Angeles, det gick bra.
Vi skulle byta plan i Newark över atlanten och vi skulle ha ca 2,5 timme på oss, så gott om tid till taxefree trodde jag.
När vi väl kom till Newark efter fem timmars flyg så hade vi sådan tur att gaten vi skulle till låg mitt i mot där vi kom in.
Men, saker och ting händer! Ändring på gaten förstås, fick gå flera kilometer. Istället för att ha gate 92 blev det ändrat till gate 113, och den låg i världens ände. Det var bara att börja knalla.
Tur att de har rullande trotoarer, kan man väl kalla det. Det är väl det lättaste att förklara det för er som inte varit på någon flygplats.
Ivarje fall när vi kom fram till gate 113, sa blev det incheckning och ingen tid för inhandling på taxefree. Vi fick handla lite ombord. Det blev endast lite parfym.
Flyget hem till Arlanda tog 7 timmar. På arlanda hämtade vi ut vårt bagage, allt var med. Inga problem med tullen alls. Fick bara visa passen.
Väl ute blev det ett efterlängtat bloss, sedan tog vi shuttlebussen till biluthyraren och vi hade bokat en liten poolo för hemresan. Bilen lämnade vi åter dagen efter.
Nu har vi hunnit att packa upp och försöka inrätta oss i de svenska tiderna igen. Det tar lite tid att känna det som vanligt. Tidskillnaden tar ju lite tid.
Om några dagar så kommer jag att sända över lite bilder, vi tog väl ca 800 st, så alla kanske jag inte kan föra över men en hel del blir det väl.
Vi har väl också filmat 1,5 timme. Men det är mer för privat bruk.
onsdag 1 oktober 2008
Los Angeles - New York
27.9 Lördag
Ett sista race på varuhuset Ross blev det. En väska till går det åt. Tillbaka till Econo Lodge med en bag till.
Vi gick in och bytte om till badkläder. Vid poolen träffade vi den familjen som var från Stockholm. Vi satt och pratade till en kall öl.
28.9 Söndag
Tog det lite lungt idag på morgonen, vi hade ju ingen brådska och inga måsten. Packningen var klar. Morgonkaffe till en sista danish.
Vi checkade ut och åkte Hollywood Blvd och sedan Sunset Blvd en sista gång.
När vi åkte sunset Blvd fick vi se att Frank Corner som hade bla. Cadillacs och stjärnors gamla bilar ej var kvar. Pa husväggen var det en fin målning på gamla goa bilar. Ett riktigt konstverk.
Allt var utrymt och en man höll pa att måla över denna nostalgiska tavla som täckte en hel vagg med gra färg. Så otroligt dumt!
Killen som målade sa att han flyttat till Riverside, andra hyresgäster skulle in på tomten.
Sedan åkte vi ner mot det beryktade Inglewood. Det är väldigt hög kriminalitet där, så där skq man inte vistas.
Vi snurrade runt lite varstanns och såg oss omkring i förorterna innan vi åkte ut till LAX internationella flygplats.
Vi stannade vid Auto zone och köpte en skylthållare med Cadillacemblem. Fortsatte till varuhuset Ralph där vi köpte kaffe och en god bakelse.
Det var några grabbar där utanför som sålde popcorn, de fick några dollar för att stödja deras scotverksamhet. Här i Usa får de inga bidrag av staten utan de får tjäna ihop pengar själva på olika projekt.
En pappa kom fram och pratade med oss vär vi fikade. Han hade varit i Stockholm för något årsedan.
Han sa att det var så rätt att åka hit när dollarn är så billig.
Till slut blev det dags att åka för att lämna tillbaka bilen på National. Vi hann knappt lämna bilen förrän de satte sig i den och körde undan med den.
Det var oändliga köer med Renturn Car.
Det blev lite stressigt för vi hade ju lite packning att ta omhand. 4 resväskor, 2carbinväskor och en kasse med vatten osch våra jackor.
Chauffören var klämmig och hjälpte till med packningen påshuttlebussen. Han var hejig och glad och körde som om han stulit bussen.
Han stannade vid Continental och hjälpte oss ut med bagaget. Han blev generad av att han fick lite dricks.
Vi lastade allt på en vagn som kostade 3dollar, vi gick bort till en annan byggnad upp till restaurangerna.
Först tog vi en öl och en Margurita. Lite senare gick vi och åt kinesmat som var gott och kryddstarkt.
Senare under natten blev det en glass och kaffe pa Mc.
När vi satt utanför och tog ett bloss kom det en tjej och satte sig hos oss, prydligt klädd för hon jobbar på flygplatsen.
Han sa att vi måste ställa oss i kö tidigt för det blir så himla mycket folk och allt tar tid.
Hon var från Panama och skulle göra carriär som soloartist inom sång. Hon började med att forma sin hand som en mic och började sjung för oss. Hon slog taktiskt med handen på sitt ben.
Tjejen lovade att skicka oss en cd. Hon var otroligt duktig på att sjunga och spontan.
Klockan 4 på morgonen den 29.9 fick vi checka in och lämna ifrån oss bagaget, förutom handbagaget som man bara får ha var sitt. Morgontjurig personal överallt, men vi fick ut vara bordingcard och de tog omhand väskorna utan att väga in dem. Men vi hade själva kollat och vägt alla väskorna. Varje kolli får inte väga över 23 kg.
Våra vägde tillsammans 84kilo. Vi hade ju bara 6kg när vi kom till USA med ryggsäck och bag, så lite anskaffning blev det allt. Att de inte kollade vikten och vägde in dem har vi aldrig varit med om förut.
Genom tullen fick man ta av sig skor, bälte, huvudbonad, så där åkte Boies keps av.
De påpekade ingenting denna gång, så skönt att slippa allt kollande och kontrollerande. Det sägs att de släppt mycket på kontroller.
Nu fick vi sitta på gaten och vänta.
Ett sista race på varuhuset Ross blev det. En väska till går det åt. Tillbaka till Econo Lodge med en bag till.
Vi gick in och bytte om till badkläder. Vid poolen träffade vi den familjen som var från Stockholm. Vi satt och pratade till en kall öl.
28.9 Söndag
Tog det lite lungt idag på morgonen, vi hade ju ingen brådska och inga måsten. Packningen var klar. Morgonkaffe till en sista danish.
Vi checkade ut och åkte Hollywood Blvd och sedan Sunset Blvd en sista gång.
När vi åkte sunset Blvd fick vi se att Frank Corner som hade bla. Cadillacs och stjärnors gamla bilar ej var kvar. Pa husväggen var det en fin målning på gamla goa bilar. Ett riktigt konstverk.
Allt var utrymt och en man höll pa att måla över denna nostalgiska tavla som täckte en hel vagg med gra färg. Så otroligt dumt!
Killen som målade sa att han flyttat till Riverside, andra hyresgäster skulle in på tomten.
Sedan åkte vi ner mot det beryktade Inglewood. Det är väldigt hög kriminalitet där, så där skq man inte vistas.
Vi snurrade runt lite varstanns och såg oss omkring i förorterna innan vi åkte ut till LAX internationella flygplats.
Vi stannade vid Auto zone och köpte en skylthållare med Cadillacemblem. Fortsatte till varuhuset Ralph där vi köpte kaffe och en god bakelse.
Det var några grabbar där utanför som sålde popcorn, de fick några dollar för att stödja deras scotverksamhet. Här i Usa får de inga bidrag av staten utan de får tjäna ihop pengar själva på olika projekt.
En pappa kom fram och pratade med oss vär vi fikade. Han hade varit i Stockholm för något årsedan.
Han sa att det var så rätt att åka hit när dollarn är så billig.
Till slut blev det dags att åka för att lämna tillbaka bilen på National. Vi hann knappt lämna bilen förrän de satte sig i den och körde undan med den.
Det var oändliga köer med Renturn Car.
Det blev lite stressigt för vi hade ju lite packning att ta omhand. 4 resväskor, 2carbinväskor och en kasse med vatten osch våra jackor.
Chauffören var klämmig och hjälpte till med packningen påshuttlebussen. Han var hejig och glad och körde som om han stulit bussen.
Han stannade vid Continental och hjälpte oss ut med bagaget. Han blev generad av att han fick lite dricks.
Vi lastade allt på en vagn som kostade 3dollar, vi gick bort till en annan byggnad upp till restaurangerna.
Först tog vi en öl och en Margurita. Lite senare gick vi och åt kinesmat som var gott och kryddstarkt.
Senare under natten blev det en glass och kaffe pa Mc.
När vi satt utanför och tog ett bloss kom det en tjej och satte sig hos oss, prydligt klädd för hon jobbar på flygplatsen.
Han sa att vi måste ställa oss i kö tidigt för det blir så himla mycket folk och allt tar tid.
Hon var från Panama och skulle göra carriär som soloartist inom sång. Hon började med att forma sin hand som en mic och började sjung för oss. Hon slog taktiskt med handen på sitt ben.
Tjejen lovade att skicka oss en cd. Hon var otroligt duktig på att sjunga och spontan.
Klockan 4 på morgonen den 29.9 fick vi checka in och lämna ifrån oss bagaget, förutom handbagaget som man bara får ha var sitt. Morgontjurig personal överallt, men vi fick ut vara bordingcard och de tog omhand väskorna utan att väga in dem. Men vi hade själva kollat och vägt alla väskorna. Varje kolli får inte väga över 23 kg.
Våra vägde tillsammans 84kilo. Vi hade ju bara 6kg när vi kom till USA med ryggsäck och bag, så lite anskaffning blev det allt. Att de inte kollade vikten och vägde in dem har vi aldrig varit med om förut.
Genom tullen fick man ta av sig skor, bälte, huvudbonad, så där åkte Boies keps av.
De påpekade ingenting denna gång, så skönt att slippa allt kollande och kontrollerande. Det sägs att de släppt mycket på kontroller.
Nu fick vi sitta på gaten och vänta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
